Idag har jag gråtit av både glädje och sorg...

Skottlossning i gamla stan! Offren, en av mina bästa vänners väns bror och hans gravida sambo. Tror han är född samma år som jag. Livshotande skador! Förmodligen en vårdnadstvist. Tänk att det ska bråkas om barn! Jag blir sååå illa berörd!
Tårar av sorg. Min lillebror har blivit allergisk mot sin älskade hund efter mer än tio års familjeliv. Nästa vecka kommer han att få avliva sin älskade rottveiler. Den som varit som hans eget lilla barn. Det känns i hjärtat!
Tårar av glädje! Två av mina närmaste vänner har blivit föräldrar till en prinsessa som dock föddes alldeles för tidigt. Hon andas nu med hjälp av lungmaskin och allt ser jättebra ut. Skönt! De har trots allt haft det tufft och fått hjälp på traven för att bli med barn. Lycka!

Tittar nu på Efterlyst och hoppas verkligen att de får tag i gärningsmannen från skottlossningen! Jävla idiot! Man funderar ibland på hur man tänker när man begår en så'n gärning. Helt egoistiskt förmodligen, utan att tänka på alla andra som berörs. Och framför allt barnen! Hur ska de, efter det som inträffat, kunna leva ett liv där de kan känna sig trygga och älskade? Jag bara undrar! ? Det gör ont!!!