onsdag 15 april 2009

Idag är en ledsam dag som ändå ska firas...

Ja du älskade mamma. Idag är det din 60-årsdag. Önskar så att du fått uppleva den och fira den tillsammans med oss som jag vet att du så innerligt älskade av hela ditt hjärta. Tyvärr lämnade du oss alltför tidigt. 39 år är ingen ålder mamma! Jag har så många gånger frågat mig varför det blev som det blev. Det är ju som om jag skulle lämna livet nästa år. Det är alldeles för tidigt! Det finns ju så mycket kvar som jag måste få ta del av och vara med om. Barn, barnbarn och barnbarns barn. Det är ju helt fantastiskt!

Idag har jag varit till minneslunden och tänt ett ljus för dig, gick även till barnens farmor och tände ett ljus. Så sorgligt! Mina barn får aldrig uppleva hur det är att ha en mormor eller farmor. Inte heller får ni chansen att uppleva dessa fantastiska individer! Som tur är så är fortfarande din mamma, barnens gammelmormor, pigg och helt underbar. Henne ska vi fira största delen av sommaren med i vårt paradis Dalsland. Det var där du var som lyckligast! Då ska vi även passa på att hälsa på dig och vattna blommorna vid din grav, vid kyrkan, vid vattnet.


Hade du levt idag så hade man förmodligen ansett att du gått in i väggen och hjälpt dig utifrån den diagnosen. Men på den tiden så hade man väl inte den kunskapen man har idag. Du fick andra diagnoser, behandlades och medicinerades, på ett sätt som jag till stor del tror är orsaken till att det blev som det blev, samt att du även fann ditt eget sätt att dämpa ångesten med. Som så många andra. Förbannat! Min älskade syster till och med skrev till läkarna och bad om hjälp och behandling för dig. Utan gehör! Brevet har jag kvar än idag och ibland tar jag fram det och läser, gråter och kan bara inte förstå att de inte gjorde mer för dig. för oss! Och din mamma, vår mormor, som hon kämpade.

Jag ska fira din födelsedag precis som jag vet att du skulle ha gjort. Förutom cigaretterna. Jag började ju aldrig med sån't skit. Tyckte liksom inte det var lika häftigt som mina kompisar och förmodligen även du gjorde i tonåren. Det är jag stolt för! Jag kommer inte heller att gå ner till kvarterskrogen. Däremot ska jag öppna en folköl, bara en, -Säg inget till mormor!, äta lite chips, tända några ljus och bara önska att du känner att det är dig och din dag jag firar tillsammans med min älskade son, som alltid följer med och vattnar dina blommor när vi hälsar på. Han pratar ofta om dig och funderar... Han och mina två tjejer, dina barnbarn, är helt fantastiska!


Grattis mamma på 60-årsdagen!
Du finns alltid i mitt hjärta!
Jag älskar dig, precis så som jag vet att du älskar mig!




3 kommentarer:

ylvisen sa...

Åh herre gud, sitter här och gråter! Fint skrivet, starkt! Verkligen berörande!



Ha det så bra på badet på fredag, jag kommer ju inte eftersom jag jobbar men micke och jesper dyker nog upp om inget annat händer!

Kram ylva

Suzy71 sa...

Tack snälla!
Ja du. Ibland funderar man på allt som händer här i livet och vad som är meningen. Om det nu finns nå'n mening. Och man går vidare. På nå't märkligt sätt.
Förresten så fick jag tag i tidningen från 21 mars. Fin artikel! Tycker du är fantastisk som bjuder in allmänheten. Det är värdefullt!
Ses en annan fredag!
Kram

Anonym sa...

Sussie, min vän! Jag är övertygad om att din mamma, precis som Pippis mamma är en ängel i himlen som tittar ner på dig....även om vi inte kan hålla de vi förlorat i handen, finns de alltid med oss i våra hjärtan!

Kramar Anna