Fantastiska vänner

Måste säga att jag har fantastiska vänner. Har pratat med två av dem när de slängt ut sig saker, omedvetet, som känns så hjärtat blöder. De har varit tacksamma för att jag uppmärksammat dem och jag är glad för min egen skull att jag kan släppa det, slippa ha en klump i magen och bara fortsätta med den fantastiska vänskap vi har. Har funderat lite på vilka man ens orkar konfrontera, för det är inte alltid så enkelt, och tror nog att det i första hand är de man verkligen älskar och bryr sig om.
Puss på Er!

Han betedde sig som ett jävla mongo!

Ja, vad ska man säga? I vissa sammanhang och så plötsligt dyker kommentaren upp och jag har funderat på hur jag kommer att handskas med den. Det hände igår när jag pratade med en av mina allra närmaste vänner. Vi pratade i telefonen om allt mellan himmel och jord och då bl a om andra barn och deras betenden. Då dyker kommentaren upp och på något märkligt sätt så lät jag det bara vara. Jag undrar om hon tänkte på det själv, inte vad jag märkte men det är klart att det känns. Nästa gång kanske jag ska fråga: Hur menar du? Vad då jävla mongo?!?! Mitt barn är inte ett jävla mongo, inte ett CP-barn, inte en jävla skitunge och inte heller en jävla idiot! Alla dessa ord som används som skällsord utan eftertanke. Jag HATAR orden! Samtidigt så kan jag känna att alla dessa människor som använder dessa ord i olika syften borde uppmärksammas på vad de faktiskt sitter och säger och att det faktiskt svider...
Få upp deras ögon och formulera sig lite annorlunda och med eftertanke, med andra ord tänka först och tala se'n.
Så! Nu fick jag lätta lite på hjärtat! Skönt!