Dags att byta ut ena spjälsängen...

Inte nog med att Whilda har fått en ny sorts penicillinkur mot öroninflammationen då den förra inte hjälpte så ska hon passa på att göra nya framsteg också. Visst är det kul med barns utveckling. Men när man är sjuk så brukar man ju snarare regrediera sägs det. Men inte Whilda inte! På nå't märkligt sätt tar hon sig ur spjälsängen vid dryga 1 1/2 år. Hmmm Det känns faktiskt ganska drygt att behöva ta' tag i just nu. Vet hur det var när storebror Emil skulle sluta med spjälsäng vid samma låga ålder. Då p g a att jag var själv hemma med diskbråck och omöjligt kunde lyfta upp honom ur sin säng. Min kära sambo tjänstgjorde i Kosovo då mycket lägligt. Emils strategi varje kväll var att tassa ur sängen, gå ner för trappen, otaliga gånger... Men envis som jag är så såg jag till att varje gång vänligt men bestämt se till att han låg i sängen och somnade där, ibland dock av ren utmattning. Han insåg väl till slut, efter ca två veckor, att det inte lönade sig att ens försöka få vara uppe på kvällarna. Ser nu framför mig hur scenerna kommer att se ut både vid vilan efter lunch och kvällsnattningarna. Om det bara handlade om Whilda och hennes sömn så skulle det kännas enklare. Problemet är att Thuwa sover i samma rum och att Whilda gärna finner olika strategier för att kliva i Thuwas säng och göra henne sällskap. Syskonkärlek i all ära... Tack ... Men nej tack i detta läge!